Prisjusteringsklausuler för stålkonstruktioner

Stål – en volatil råvara

Varje företag som bearbetar stål i större mängder är utlämnat åt stålprisets utveckling. Det gäller främst byggindustrin, men även många industriföretag och deras underleverantörer. En långsiktig prognos för stålpriset är inte möjlig, eftersom även stålproducenterna i sin tur är beroende av volatila råmaterial och inte ingår några långa leveransåtaganden. De stigande stålpriserna i spåren av coronapandemin skapade 2021 stora problem för många stålbearbetande företag. Även tidigare, till exempel 2008, förekom liknande pristoppar.

Företag kan dock skydda sig på olika sätt mot att behöva bära risken för stigande stålpriser. Till exempel genom att säkra sig med prisjusteringsklausuler eller med lämpliga finansiella instrument.

Beroende på bransch finns skillnader som talar för det ena eller det andra alternativet.

Prisjusteringsklausuler – ta hänsyn till stålprisets utveckling i avtalet

Kommentar av Dr. Peter Hammacher, advokat – medling – skiljeförfarande i Heidelberg

Prisjusteringsklausuler är lämpliga för att åtminstone delvis kompensera för risker till följd av svängande råvarupriser på världsmarknaden. Avtalsparterna kommer överens om att fasta enhets- eller klumpsummepriser görs om till rörliga priser som beror på prisutvecklingen för insatsvarorna.

Båda parter kan ha intresse av detta: Leverantören befrias från risken för stigande priser och säkrar sina marginaler. Han behöver inte kalkylera med några riskpåslag för osäkra prisökningar på material. Det sänker i sin tur anbudssumman och kommer beställaren till godo. Stiger priserna får beställaren dock vara med och bära merkostnaderna. Vid sjunkande priser gäller motsvarande omvänt.

Prisjusteringsklausuler är, åtminstone i Tyskland, inte reglerade i lag. De måste avtalas mellan parterna. Hur de utformas är – inom ramen för tro och heder – upp till parterna.

Prisjusteringsklausuler uttrycks oftast som en matematisk formel, där värden vid tidpunkten för avtalsinledningen (t.ex. inbjudan att lämna anbud, inlämnande av anbud) eller avtalsslutet (t.ex. undertecknande av avtalet eller tilldelning) sätts i förhållande till en tidpunkt under avtalets genomförande (t.ex. beställning, leverans till byggarbetsplatsen, slutbesiktning).

Överskrids en avtalad toleransram justeras priset. Ju närmare mätpunkterna ligger det faktiska förloppet, desto mer verklighetstroget återspeglar klausulen merkostnaderna till följd av prisförändringen. Förhållandet ”kalkylering av anbudet/betalning av materialleverantörens faktura” är därför mer realistiskt än ”(eventuellt försenad) tilldelning/slutbesiktning av byggentreprenaden”.

Om och i vilken omfattning priserna har stigit är också en tolkningsfråga, eftersom det inte finns någon global enhetlig standard för att mäta prisförändringar. Avtalsparterna måste därför antingen ta fram en egen regel (t.ex. genomsnittet av tre prisofferter) eller enas om att använda tredje parts uppgifter (t.ex. en råvarubörs, branschorganisationer eller statistikmyndigheter).

I Tyskland används vid offentliga upphandlingar formlerna i upphandlingshandboken (Vergabehandbuch) (se Hammacher, Rasante Erhöhung der Stahlpreise – Hilfe durch Stoffpreisgleitklausel? Bauwirtschaft -1/2021, s. 8, kostnadsfritt tillgänglig här). Enligt Deutscher Stahlbauverband/bauforum stahl gäller detta även för stålbyggnadsbranschen. Svårare är bedömningen för maskin- och anläggningsbyggnad. VDMA e.V. (den tyska branschorganisationen för maskin- och anläggningsbyggnad red. anm.) lämnar inte längre några rekommendationer eller upplysningar i frågan, utan ger sina medlemmar individuell rådgivning.

Som alltid är det en fråga om hur rättvist avtalsparterna behandlar varandra, om förhandlingsskicklighet och/eller marknadsmakt, huruvida man kan enas om en skälig fördelning av riskerna. Därför bör du noggrant granska rättsläget och alternativen. Utan avtalsreglering gäller de lagstadgade gränserna, i synnerhet § 313 BGB ”Störning av avtalets grundförutsättningar”. Den tyska lagstiftaren och, i dess spår, många domstolar har dock satt kraven högt.

Om gästskribenten Dr. Peter Hammacher

Dr. Peter Hammacher är advokat med mer än 30 års yrkeserfarenhet, särskilt inom anläggningsbyggnad och stålbyggnad, där han arbetar med rådgivning, ombudsuppdrag, skiljeförfaranden, medling och seminarier.

Till hans publikationer hör även ”Handbuch der Auftragsabwicklung (Amazon-affiliatelänk) ” med brevmallar, som främst riktar sig till projektledare inom stål- och anläggningsbyggnad.

Exempel och mallar för prisjusteringsklausuler

Utförliga förklaringar och exempel på tillämpning av en prisjusteringsklausul utifrån den tyska förbundsstatens upphandlings- och avtalshandbok hittar du i kapitel 2 och 3 i denna artikel av Dr. Hammacher.

Mycket bra mallar för formulering av prisjusteringsklausuler, som du enkelt kan använda i praktiken, hittar du även hos Österrikes näringslivskammare (Wirtschaftskammer Österreich) via denna länk (pdf).

Lämpliga index för prisjusteringsklausuler

Som framgår av Dr. Hammachers kommentar ovan måste man vid tillämpning av prisjusteringsklausuler i första hand klargöra vilket index de hänvisar till. Här finns ett urval av stålprisindex och råvarubörser.

Alternativet hedging – att säkra stålpriset med finansiella instrument

Även utanför byggindustrin köps råvaror, i synnerhet stål, regelbundet in och vidareförädlas. Det gäller framför allt storskalig serietillverkning. Här är det inte möjligt att knyta inköpspriset exakt till den sålda produkten. Långsiktiga leveransavtal kräver dessutom en prisstabilitet som inte går att uppnå vid inköp av råmaterial. Man behöver därför ett generellt skydd mot ett stigande stålpris.

Ett medel för detta är derivatinstrument. Syftet är att skydda det egna stålbehovet mot prisförändringar. Det är alltid bara möjligt för en viss mängd vid en viss tidpunkt.

Eftersom stål finns i många olika former upptäcktes det relativt sent som underliggande tillgång för derivat. I dag kan man ingå kontrakt för olika stålsorter som armeringsstål, valstråd eller varmvalsat band på olika internationella börser.

Hur fungerar hedging av stål?

En förutsättning för att säkra sig med derivat är att man känner till sitt framtida stålbehov. Bara då kan man säkra just den stålmängden. Det är förstås också möjligt att bara täcka en del av behovet och på så sätt åtminstone delvis skapa kostnadssäkerhet. Vi tittar på ett litet exempel:

Företaget Stahlbau GRÜN köper varje månad in 1000 ton stål och vidareförädlar det. Med kunderna finns långsiktiga leveransavtal till fasta priser. Företaget vill skydda sig mot risken för en ogynnsam utveckling av stålpriset under de kommande 12 månaderna. Därför förvärvar man ett finansiellt instrument som ger rätt att om ett år köpa 1000 ton stål till ett pris som fastställs i dag.

När de 12 månaderna har gått köper Stahlbau GRÜN 1000 ton stål via sin leverantör till aktuellt marknadspris. Samtidigt avräknas det finansiella instrumentet. Då finns två möjligheter.

1. 1. Om det aktuella marknadspriset är högre än det fastställda priset i derivatet får Stahlbau GRÜN en utbetalning motsvarande skillnaden. Visserligen har man betalat ett högre pris för det fysiska stålet, men som kompensation för kostnaderna får man en utbetalning från derivatet.
   2. Skulle stålpriset på förfallodagen vara lägre än avtalat måste Stahlbau GRÜN betala mellanskillnaden till utgivaren av det finansiella instrumentet. Den kostnaden har man dock till största delen sparat in vid köpet av det fysiska stålet.

På så sätt kan man skydda sig mot stigande kostnader, och stålprisets utveckling utgör inte längre någon risk i kalkylen. För detta tillkommer dock en avgift till utgivaren av det finansiella instrumentet. Ju längre tiden är fram till förfallodagen, desto högre blir avgiften.

Tyvärr passar denna form av riskskydd bara företag med ett stort stålbehov och motsvarande kunskap om handel med finansiella instrument.

Risker med hedging av stål

En förutsättning för hedging är att materialet i fråga noteras på en råvarubörs. Av föregående kapitel framgår att endast ett fåtal stålsorter handlas. Denna aspekt innebär en stor risk för små och medelstora företag, eftersom de bearbetar plåt, profiler och konstruktionsrör i olika materialkvaliteter som inte är noterade på börsen. Visserligen korrelerar råvarupriserna, men de utgör bara en del av marknadspriset. Lokal brist, till exempel till följd av produktionsflaskhalsar eller leveranssvårigheter, beaktas inte. Förenklat uttryckt: Om en stålbyggare måste tillverka en konstruktion av sömlösa rör och dessa just nu är en bristvara och därmed dyra, innebär det inte att hedging på något av de ovan nämnda värdena kompenserar för prisökningen. Denna typ av riskskydd vore alltså spekulativ och därmed en ytterligare risk. (Jfr Beschaffung Aktuell)

Slutsats: Att skydda sig mot stigande stålpriser är fortfarande en komplex fråga

Beroende på vilken bransch du är verksam i och vilken position ditt företag har gentemot dina kunder kan du föra över eventuella prisökningar till kunderna via en prisjusteringsklausul.

För många företag kommer detta dock inte att vara möjligt, och även användningen av finansiella instrument är förknippad med risker. För många tillämpningar, framför allt inom maskin- och anläggningsbyggnad, saknas dessutom ett lämpligt jämförelsevärde, vilket gör att ett förment skydd mot stålprisets utveckling snabbt blir en spekulationsaffär.

Här måste företagen agera på kort sikt och se till att inte ingå alltför långa åtaganden.

Om författaren